Syftet med min studie är att kunna belysa förskolepedagogers uppfattningar om barns gemensamma lek och om barn som inte leker med andra barn, och detta tar jag reda på genom kvalitativa intervjuer. Jag har i min studie fått fram pedagogernas tankar och åsikter kring vad leken kan innebära och vilken betydelse leken har för barnens sociala utveckling, pedagogers egna roller i barnens lekar och pedagogers uppfattningar på barn som inte leker.
Resultatet visar att de flesta intervjupersonerna anger att leken är barnens egenvärld och den icke är målstyrd samt att leken är allt vad barnen gör under en vardag på förskolan vilket också betonas av flera lekforskare t. Sandberg som hävdar för att kunna beskriva vad lek är använder man ofta begrepp som spontan, frivillig, lustbetonad, och icke målstyrd.
Sandberg hävdar vidare att när man väljer att kategorisera leken och säger att den måste innehålla vissa faktorer för att den ska kallas för lek, då betyder det att man har bestämd vad som är godkänd för att man ska kunna benämna en aktivitet som lek Sandberg,sid.
Resultatet visar också att de flesta intervjupersonerna studie barnen lär sig i lken hur viktigt leken är för barnens utveckling och lärande. Intervjupersonerna betonade att barnen lär sig många saker i leken såsom att fantisera, utvidga deras sociala kompetens, lösa problem, bemöta andra.
Detta betonas också av Hwang och Nilsson där de hävdar att det är genom leken som barnen lär sig att hantera relationer, konflikter och lösa problem. Barnen lär sig även normer och värden samt att ta roller vilket utvecklar barnens identitet och självförtroende.
Även Sandberg hävdar att det är genom leken som barnen utvecklas i språk, kommunikation, samspel, kognition, känslor, och rörelse Sandberg,sid. Resultatet visar också på att de flesta intervjupersonerna betonar både den ensamma lekens och den gemensamma lekens betydelse för barnet.
De flesta intervjupersonerna menar vidare att vissa barn vill vara ensamma och leka med sig själva vilket även utgör ett steg i barnens utveckling. Medan genom den gemensamma leken lär sig barnen att interagera med varandra.
Barnen lär sig att bemöta andra människor, att respektera andras behov, att lösa konflikter och problem samt att utvidga deras socialkompetens. Detta överensstämmer med det som Löfdahl skriver om där hon hävdar att vikten av den gemensamma leken betonas i det sociokulturella perspektivet där barnen lär sig av varandra när de delar med sig nya erfarenheter, idéer, fantasier o.
Löfdahl,sid. Jensen och Harvard hävdar att till en början handlar det om att barnen leker på egen hand med saker och ting i deras närmaste omgivning, oberoende av vad andra barn i närheten gör. Efter hand börjar barnen iaktta andra barns lek. Riddersporre och Sven Persson hävdar att man inte alltid vill vara med andra vilket måste också respekteras.
Ensamheten har också sina kvaliteter och värden t. I likhet med detta skriver Folkman och Svedin att barnet måste ha lust och förmåga att samspela, kommunicera, samarbeta, följa normer och värden, erbjuda nya idéer, vara aktiv, m. Resultatet visade att syftet med leken enligt de flesta intervjupersonerna är att barnen ska ha roligt och kul tillsammans.
När barnen har roligt tillsammans kommer de att utvecklas i olika områden såsom språk, kommunikation, samarbete, samspel, koordination m. Även Kultti beskriver leken som en glädjerik och underhållande process där barnens intresse styr lekens gång Kultti,sid.
Intervjupersonernas uppfattningar om sina roller i barnens lekar visade sig på två olika sätt.