Gnagare Rodentia är en ordning bland däggdjuren. Den är en av de mest framgångsrika däggdjursordningarna. Gnagarna är med något över 2 arter den artrikaste av alla däggdjursordningarna. Det vetenskapliga namnet rodentia kommer av det latinska rodere"gnaga" jämför erodera.
Gnagare bebor de flesta biotoper på land och finns spridda på alla kontinenter utom Antarktis. Ordningen var den enda markbundna gruppen från infraklassen högre däggdjur Eutheria som nådde den australiska regionen före människan.
Sydamerika koloniserade de troligen under senare eocen när avståndet mellan kontinenten och Afrika var betydlig mindre. Med människans hjälp flyttade gnagare till de flesta av Oceaniens öar. Flera medlemmar har simhud mellan tårna och bra simförmåga och vistas längre tider i vattnet [ 2 ] men arter som helt övergick till livet i havet saknas i ordningen.
Gnagare som lever i ökenområden som kamfingerråttor kommer däremot nästan aldrig i kontakt med obundet vatten. Regn faller där mycket sällan och vid dessa tillfällen stannar kamfingerråttorna vanligen i sina underjordiska bon. I storleken varierar gnagare mellan afrikansk pygmémus Mus musculoides eller Mus minutoides och dvärgmus Micromys minutus i ena änden samt kapybaran Hydrochoerus hydrochaeris i andra änden.
De förstnämnda blir bara 45 till 80 mm långa huvud och bål samt 3 till 12 gram tunga [ 5 ] [ 6 ] medan kapybaran når en kroppslängd mellan och cm samt en vikt mellan 27 och 79 kg. De flesta gnagare har däremot en längd från nosen till svansroten av 8 till 30 cm och räknas därför till de mindre däggdjuren.
Utdöda gnagare av betydande storlek är kända, till exempel Phoberomys pattersoni som antas ha vägt omkring kg. Kännetecknande för gnagare är en speciell tanduppsättning. Dessa tänder har emalj endast på framsidan, vilket gör att baksidan nöts ner snabbare och tanden på så sätt slipas av nötningen.
De flesta gnagares framtänder växer hela livet för att kompensera för nötningen. Den ständiga tillväxten gör att gnagare är ofta helt beroende av denna nötning. Skulle en framtand brytas eller på annat sätt försvinna kommer så småningom motsvarande framtand i motsatt käke att växa ohindrat eftersom den inte längre nöts ner, och djuret kommer förmodligen att gå under.
Tanduppsättningen saknar hörntänder och därför finns en större klaff diastema mellan fram- och kindtänderna. Antalet tänder går vanligen upp till 22 med undantag av arten Heliophobius argenteocinereus som tillhör mullvadsgnagarna och som har 28 tänder.
Ett betydande antal av gnagarna har kindpåsar där föda kan lagras eller transporteras jämför hamster. Gnagarnas skelett motsvarar allmänt skelettet av andra däggdjur som rör sig på fyra fötter. Grundformen är oftast kompakt, extremiteterna är korta med något längre bakben och svansen är lång.
Som anpassning till levnadssättet förekommer hos flera arter förändringar av grundmodellen. Ryggraden bildas vanligen av sju halskotorav tretton bröstkotorav sex ländkotor och av ett varierande antal svanskotor. Kotornas form är inte enhetlig.