Staffan stalledräng är en engelsk och nordisk version av berättelsen om martyren Sankt Stefan. Enligt legenden var Staffan Herodes den stores stallknekt. I Sverige är Staffan framförallt känd från en svensk julsång, men har rötter i betydligt äldre, folkliga traditioner än i vår tids Luciafirande.
I visan ser Staffan stalledräng den stjärna som uppenbarar sig inför Jesusbarnets födelse. Den kanoniska figuren bakom Staffan stalledräng är Stefanos som enligt Apostlagärningarna stenades omkring år 35 e kr, det vill säga strax efter Jesu död. Han blev därmed den förste kristne martyren.
Enligt en annan kristen legend dödades Sankt Stefan redan i samband med Jesu födelse. Herodes svarade att det vore lika omöjligt som att den stekta tupp han just hade blivit serverad skulle resa sig upp och gala. Så snart detta var sagt lär tuppen ha gjort just detta, och dessutom i galandet yttrat orden Christus natus est, "Kristus är född".
På grund av detta lät Herodes stena Staffan. Både att Herodes stenande av Sankt Stefan och tuppundret är även knutet till andra personer. Staffansvisorna och Staffansskedet har också knutits till den helige Staffan eller StenfinnHälsinglands skyddshelgon, men det stämmer inte riktigt in med legenden om hästar, stalledräng med mera, men kan ha sammanflätats inom myterna och den folkliga traditionen.
Staffan stalledräng har även kopplats till Cistenciensermunken vid Gudsberga kloster Staffan, som skrinlades Det finns också teorier om att kopplingen mellan Sankt Stefan och Staffansfirandet är en slags kyrklig efterhandskonstruktion, som uppstått som en kristianisering under kristendomens införande på talet, för att dölja Blandat och udda äldre förkristen hästkult.
Årskulmen av denna kult skulle då ha nåtts kring midvintern. Häst- och djurkulter sågs som tabu av kyrkan, och olika försök gjordes för att få allmogen att upphöra med dem, eller att göra dem mer rituellt vaga genom att omvandla dem till kristna helgondagar.
Uppgifter om hästoffer finns hos Adam av Bremen och i Hervararsaga samt i det arkeologiska materialet från exempelvis Upplands järnålder. För kristianiseringsteorin talar att Sankt Stefans koppling till hästar är mycket vag, samt att Staffansfirandet tycks ha haft en stark och geografiskt spridd kultisk funktion som inte tillfredsställande kan förklaras som endast en medeltida helgondyrkan.
Under talet var det vanligt med kappridningar, så kallade skeden, i samband med Staffanskulten. I början av talet försökte fornforskaren Olof Broman framföra tankar om att dessa kappritter skulle vara kopplade till kvarlevor av hedniska riter.
Dessa teorier utdömdes dock redan vid mitten av talet som orimliga. Enligt Broman skulle ortnamn innehållande ordet skede utpeka sådana festplatser. Istället är Staffansskedet med största sannolikhet kopplat just till den helige Stefan, Herodes stalledräng.
Ryttartävlingar kopplade till den helige Staffan förekom redan på talet. Staffansskedet bestod i att traktens unga män kappred till gårdar i grannskapet, eller att de i samlad tropp vandrade runt med stjärnan, vilket var detsamma som en mildare form av våldgästning.
Med sång och spektakel uppträdde dessa Staffans gossar i gårdarna och i släptåg hade de en utklädd Judassom efter föreställningen gick runt med tiggarpåsen och insamlade pengar och förtäring. Därtill erbjöds de ofta en sup. Detta sågs ej med blida ögon av kyrkan, eftersom stjärngossarna framåt natten blev ganska så stökiga och att ränna runt med stjärnan var därför tidvis förbjudet.