Blad latin : folium är ett vanligen fotosyntetiserande organ hos kärlväxternas sporofyt. Deras huvudsakliga funktion är att som näringsorgan medverka vid fotosyntesenmen de har även en mängd andra funktioner att fylla.
Det finns städsegröna växter och lövfällande växter. Bladen hos barrträden benämns barr. Löv används om blad på vissa träd och buskar, ofta i motsats till barrsåsom lövträd respektive barrträd. Hos mossor saknas blad helt på sporofyten men bladliknande strukturer ofta kallade blad finns hos gametofyterna hos bladmossor och vissa levermossor.
Bladet kan variera i storlek från det mikroskopiskt lilla till det jättelikt stora. Bladen hos den vita näckrosen och hos den vanliga örnbräken når ibland en längd av 1,73 meter. De mest storbladiga av alla växter tillhör näckros-banan- och palm-familjerna.
Den cirkelrunda bladskivan hos den sydamerikanska jättenäckrosen Victoria reginae kan ha en diameter av närmare tre meter. Etiopisk banan Ensete ventricosum har blad av 5,9 meter längd. Enbart bladskivan är 8,57 meter lång. Vissa palmer, till exempel den ostindiska sockerpalmen Arenga pinnata har blad av ända upp till 7,5 meters längd.
Blad växer fram omedelbart nedanför den tillväxande stamspetsen och ur stammens yttre del, det vill säga från dess barklager periblemet. Bladspetsen utvecklas först, och tillväxten av bladet sker till en början där. Efter ett kort tag slutar dock tillväxten i spetsen och bladet växer därefter i störst utsträckning vid bladets bas, men också till en viss grad i bladets kanter.
Hos lövfällande och vidvissnande växter förlorar bladen sin gröna färg på grund av att klorofyllproduktionen minskar under vinterhalvåret då energin är viktigare för stammen och grenarna. Med tiden faller alla blad av även hos de städsegrönamen då inte alla på en gång.
Att skilja mellan vad som är blad och stam hos en växt verkar vara lätt. Bladen har ju dels vanligen en typisk skivlik form, medan stammen har en kägellik eller cylindrisk form. Men det finns även fall där dessa sätt att skilja på blad och stam inte räcker till.
Så till exempel har bladen hos barrträddet vill säga barreninte en skivlik form, utan liknar snarare små grenar. Hos en del kaktusväxtersom i bladkaktussläktet Epiphyllumär den blombärande stammen inte rund, utan har samma skivlika form som de flesta blad.
Vetenskapligt sett används andra kriterier än de ovan nämnda. Stammen har vanligen inte någon bestämd slutstorlek, medan bladet når en viss storlek under växtsäsongen, och slutar då växa mer. Därför är alla blad på en given växt av ungefär samma storlek.
Stammen tillväxer dessutom huvudsakligen i toppen, medan bladet växer till vid basen.