Panikångest eller paniksyndrom är en psykisk diagnos för en form av ångeststörningarvilken återkommande ger oförutsedda panikattacker med hög ångestnivå. De psykiskt betingade attackerna uppkommer oberoende av situation och är därför oförutsedda, till skillnad från fobier vilka utlöses av vissa stimuli.
Återkommande panikattacker utan synbart skäl är ett psykiskt problem som ofta har psykiska orsaker. Panikångest kan också uppstå till följd av en kroppslig sjukdom eller drogersom till exempel hypoglykemigiftstrumaämnesomsättningsrubbningarvissa neurologiska sjukdomarvissa hjärtsjukdomardrogpåverkan till exempel koffeinförgiftningalkoholamfetaminkokainabstinens vid substansmissbrukvissa typer av mediciner och bieffekter vid utsättning av narkotikaklassade läkemedel.
Ett upplevt hot vilket kan väckas av någonting i miljön eller av inre tankar, även om det går att säga att något i den yttre miljön väcker inre tankar leder till ett ångestpåslag som i sin tur orsakar kroppssymtom hjärtklappningsvettningar med mera.
När dessa kroppssymtom sedan tolkas som någonting negativt blir de ett upplevt hot som då spär på ångestpåslaget ytterligare. Detta blir en ond spiral som leder till en ökande ångest som till slut kulminerar i en ångestattack.
En del av det kognitiva uppmärksamhetssyndromet KUS är hotmonitorering, vilket innebär att ha ett fokus på något som kan vara till skada både fysisk och psykisk för oss. Ångestattack hög puls inför situationer där en person kan uppleva ångest kan i sig väcka ångest och på så sätt bidra till den onda spiralen som beskrivs ovan.
Att undvika dessa situationer är en copingstrategi som slår tillbaka genom att personen fortsätter hålla fokus på något som väcker oro vilket är hotmonitorering. Genom att man inte går in i KUS ges den onda spiralen ingen möjlighet att dra igång.
Detta görs genom att fråga sig om tankarna för med sig nånting bra, om tankarna är sanna eller om tankarna verkligen är okontrollerbara allt beroende på personen. Sedan kan tankarna ses som tankar som man inte behöver engagera sig i; en hjälpande metafor kan vara att se tankar som en ringande telefon som inte behöver svaras på, eller som bakgrundsbrus.
När tankarna inte får vidare uppmärksamhet notera att de fortfarande kan dyka upp ibland ersätts de snart av nästa spontana tanke som dyker upp, vilket medför att de ångestväckande tankarna inte får tillräckligt fäste för att orsaka betydande ångest.
Det krävs både ångest och oro för ens fysiska eller psykiska tillstånd för att det ska bli en full panikattack. Panikångest yttrar sig som en plötslig ångestattack med hög grad av panikoro, inadekvat rädsla eller nervositetvilken vanligtvis varar några minuter.
Ångestattacken visar sig som andra ångeststörningarmed ett påslag av perifera nervsystemetvilket kan ge palpitationerdarrningaryrselsvårigheter att andas dyspné eller takypnésvettningar hyperhidrosrodnadmed mera, men de individuella variationerna är stora.
Attacken går i vissa fall över när personen ger sig av från platsen där den utlösts. Efter attacken kan personen ha en stark rädsla för att en liknande attack skall återkomma. Personen kan på grund av dessa symtom plötsligt bli rädd för att dö, bli galen eller för att förlora självkontrollen, trots att det inte finns någon objektiv grund för sådan rädsla.
För att diagnosen skall ställas krävs att personen upplevt detta några gånger under några månader, och att attackerna inte, som vid fobieruteslutande framkallas av särskilda stimuli. Den höga ångestnivån kan leda till dissociationdepersonalisation och derealisationdet vill säga overklighetskänslor ifråga om omgivningen, sig själv eller vad som är verkligt.
Om samma symtom uppkommer till följd av stora folkmassor som av att åka hiss eller buss, kan det vara en social fobiklaustrofobi eller torgskräck. Panikångesten kan leda till rädsla för att en ny panikattack ska utlösas offentligt varför många drabbade undviker folkmassor eller sociala situationer, vilket betyder att panikångest kan leda till social fobi och agorafobi.
Symtomen från panikångest kan uppkomma av orsaker som inte ursprungligen är psykiska, till exempel vid en allvarlig fysisk sjukdom, systemiska sjukdomarakut stress Hälsoproblem, drogmissbruk eller smärta. I synnerhet symtom från hjärtat måste alltid utredas, även om personen tidigare haft panikångest.
Enligt Socialstyrelsen i Sveriges nationella riktlinjer från år skall paniksyndrom i första hand behandlas med kognitiv beteendeterapi KBT[ 7 ] i andra hand med antidepressiva läkemedel [ 8 ] och i tredje hand med internetterapi.