DNA-analyser bygger på den senaste tekniken, trots det kan saker går fel. Här kan du läsa om några orsaker till att analyserna har blivit fel. Även om DNA-analyser bygger på den senaste tekniken och man följer instruktionerna till punkt och pricka, så finns det ändå utrymme för fel.
Här ger vi därför några exempel på saker som kan sätta käppar i hjulet för ens analyser, eller ge fel resultat. Vi har tidigare nämnt att det är viktigt att hålla så rent som möjligt vid provtagning och i labbet. Anledningen är att man vill undvika kontaminering, det vill säga att material från andra organismer eller individer hamnar i ens prov.
Skulle detta ske, riskerar man helt enkelt att analysera fel DNA. Alla prover innehåller dock en viss blandning av DNA, med bidrag från miljön runt omkring, exempelvis från mikroorganismer och från oss själva. När det gäller miljöprover består de ju nästan helt av blandat material, som kommer från olika organismer.
Att få fram DNA från bara en av dessa är däremot ingen omöjlighet, så länge det finns i tillräcklig mängd. Själva urvalet av DNA görs i laboratoriet med hjälp av primerssom kan utformas för att binda till specifika DNA-sekvenser. I bästa fall utesluts därmed allt annat DNA än det som man är intresserad av, men det händer också att primers binder till DNA från närbesläktade arter eller till och med från mikroorganismer.
Ett bra tips är att först testa sina primers på material direkt från de arter man vill studera, eller från sådana man misstänker kan kontaminera proverna. På så sätt får man en uppfattning om hur bra ens primers fungerar och hur pass specifika de egentligen är.
Skulle man däremot råka blanda ihop prover som innehåller DNA från den organism man vill studera, är det mer problematiskt. Det är Hälsofrågor viktigt att använda sterila engångs- redskap i fält och hålla proverna isolerade från varandra.
Kika gärna på våra förslag på utrustning att ta med i fält. Vid analyser i labbet är en vanlig försiktighetsåtgärd att inkludera så kallade "blanka" prover. Dessa innehåller inte något provtaget material alls. Skulle man ändå får fram DNA från dessa, är det ett tecken på att kontaminering skett, och man bör i så fall göra om analysen.
Att man inte får fram något resultat i labbet kan felkällor i bakteria test, och det kan bero på många olika saker. Den allra vanligaste är att proverna helt enkelt inte innehåller något användbart DNA. Andra faktorer kan också spela in, exempelvis kan olika substanser i proverna göra det svårt att utvinna DNA.
Dessa substanser eller ämnen kallas "inhibitorer" eftersom de hindrar de biokemiska reaktioner som används för att extrahera och amplifiera DNA. Oftast är det amplifieringen, det vill säga PCR-reaktionensom påverkas. Resultatet blir "falskt negativt", eftersom det DNA som finns i provet inte går att kopiera och därmed inte heller att läsa av.
Humussyror är vanliga inhibitorer i miljöprover från sediment och vatten. Illustration: Erik Ersmark.