Björn Fagerberg, professor emeritus, medicin, Sahlgrenska Akademin; Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg. Förbrukningsvaror, särskilt engångsprodukter till vården, är en av de största källorna till utsläpp. Prioriterade mål för att minska hälso- och sjukvårdens utsläpp är minskad förbrukning av fossilbaserade material, effektiv sjukvård med färre patienttransporter och minskad energiförbrukning.
För att förhindra de negativa konsekvenser som en global temperaturökning över 1,5 grader medför krävs ett globalt ansvar för att minska de klimatpåverkande utsläppen av växthusgaser. Detta gäller särskilt de starka ekonomierna i världen där företag, stater, regioner och kommuner måste se över sina verksamheter, vilket också gäller hälso- och sjukvården.
Ett första steg är att identifiera hur stora utsläppen är och varifrån de kommer. Traditionellt sett beräknas och jämförs territoriella utsläpp, vilket innebär de utsläpp som sker inom landets gränser. Här inkluderas exempelvis eldning av fossila bränslen till industrin och inrikes transporter.
Om man tittar på endast detta mått ges en bild av att Sveriges utsläpp minskar och att vi är på väg åt rätt håll [1]. Dock missar man på detta sätt klimatpåverkan från konsumtionen. Om man i stället utgår från de utsläpp som genereras av material och produkter som produceras i andra länder och konsumeras i Sverige är dessa utsläpp ungefär dubbelt så stora som de territoriella utsläppen [2].
För att komma till rätta med den globala klimatutmaningen krävs ett tydligare fokus också på utsläppen från konsumtionen, och här har hälso- och sjukvården stora möjligheter att bidra, vilket har påtalats av WHO och Världsbanken [3, 4].
Som framkommer i detta tema har England tagit ett nationellt initiativ i denna fråga och har under ett decennium gjort upprepade mätningar av hälso- och sjukvårdens klimatpåverkan se artikeln av Sonia Roschnik et al i detta tema.
Syftet med denna artikel är att beskriva hälso- och sjukvårdens utsläpp av växthusgaser ur både ett svenskt och ett internationellt perspektiv och använda erfarenheter från Västra Götalandsregionen som en utgångspunkt för en diskussion om lämpliga åtgärder för att minska utsläppen.
Sjukvårdens klimatpåverkan i Sverige kan räknas fram modellbaserat genom att beräkna de konsumtionsrelaterade utsläppen. Resultaten av dessa beräkningar visar att offentlig konsumtion står för ca 15 procent av de totala konsumtionsbaserade utsläppen i Sverige, eller 15 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
Koldioxidekvivalenter är ett mått på utsläpp av alla växthusgaser omräknade till koldioxid. Hälso- och sjukvården står sedan för 21 procent av de totala offentliga klimatpåverkande utsläppen eller drygt 3 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, vilket motsvarar omkring 3 procent av landets totala konsumtionsbaserade utsläpp [5].
Den mest använda metoden för att kartlägga hur offentliga och privata verksamheter släpper ut växthusgaser är det internationellt etablerade GHG-protokollet greenhouse gas protocol [6]. Utsläppen delas upp i tre kategorier:.
I Västra Götalandsregionen svarar den sistnämnda kategorin för Hälsa och välmående än 75 procent av alla utsläpp. Dessa beräkningar har gjorts av Upphandlingsmyndigheten med hjälp av miljöspendanalys [7]. Resultatet visar mängden emitterade koldioxidekvivalenter i ton per inköpskategori.
Figur 1 visar fördelningen av utsläppskällor för Västra Götalandsregionens inköp av varor, tjänster och material som genererar i storleksordningen 0,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Detta motsvarar cirka en sjättedel av de totala utsläppen för hälso- och sjukvården i Sverige, vilket kan jämföras med att Västra Götalandsregionen står för 15 procent av den totala nettokostnaden för regionerna och landstingen i Sverige [8].
Den största utsläppskällan kommer från förbrukning av sjuk- och hälsovårdsmaterial, följt av varor och utrustning, byggnader, fordon, energi, livsmedel och övrigt. Vilka insatser bedöms då ha störst potential att minska denna negativa klimatpåverkan, och vilken är hälso- och sjukvårdens roll?