Genom att använda webbplatsen godkänner du vår användning av cookies. Det är svårt att läsa text som skrivits med runorna, de vikingatida bokstäverna. Även om man kan tyda tecknen är Blandat och udda inte säkert att man förstår språket eftersom det var annorlunda då.
D e flesta runstenar kom till på vikingatiden, men runor användes i Skandinavien många hundra år tidigare. Runskrift skrevs inte på papper utan ristades på personliga ägodelar som kammar och vapen. Många meddelanden ristades säkert på plattor och stavar av trä.
Ordet vi använder för våra bokstäver syftar alltså egentligen på runor! Runalfabetet kallas futhark efter de första sex tecknen i raden. Vikingatidens vanliga runalfabet hade 16 tecken. Det var en utveckling av tidigare alfabet med flera tecken. De flesta inskrifterna gjordes säkert på trä, men träet har förmultnat med tiden och vad som finns bevarat är framförallt runstenar.
Från Sverige känner man till ungefär 2 stycken och av dessa finns cirka 1 i Uppland. Runstenarna är ett slags monument och de var oftast uppställda på väl synliga platser i de vikingatida landskapen. Som ett slags annonspelare spred de sina bilder och budskap till de som färdades förbi.
Texterna på stenarna är ofta minnesinskrifter över döda personer skrivna av deras släktingar. Vem som helst kunde knappast anlita en stenhuggare och runristare för att få ett minnesmärke rest. De flesta runstenar har med den vikingatida överklassen att göra, i vart fall med ganska välbärgade storbönder.
På vikingatiden fanns specialiserade runristare som förmodligen livnärde sig på att resa runt och rista stenar. Den mest berömde är Öpir, som ristat mer än 50 stenar i Uppland, Gästrikland och Södermanland. Runinskrifterna är ett historiskt källmaterial som ger mycket information om en mängd olika saker.
Här nämns många personnamn och berättas också om historiska händelser som till exempel Ingvarståget — ett stort vikingatåg österut som slutade illa. De foro manligen fjärran efter guld och österut gåvo örnen föda. De dogo söderut i Särkland.
Vikingatida graffiti finns på ett fåtal platser i Medelhavsområdet. I moskén Hagia Sofia i Istanbul finns flera inskrifter. På ett stort stenlejon som tidigare stod i Atens hamn Pireus men som idag finns i Venedig fanns tidigare en stor ristning.
I Historiska museets entré finns en gipsavgjutning av lejonet där man kan se resterna av ristningen. Gipskopia av runlejon från Venedig.