Bokenär en dyster framtidsversion av George Orwell 1 där permanent världskrig råder, där historien ständigt skrivs om och medlemmarna i det enda politiska partiet är utsatta för rigorös manipulation och kontroll. Det rådde överhuvudtaget en euforisk stämning efter östblockets sammanbrott.
Mardrömmarna om totalt kärnvapenkrig bleknade bort, och jordklotets militära satsningar har minskat sedan dess. Det var i denna tidsanda vid talets början som den japanske historikern Francis Fukuyama framlade sin tes i verket "The End of History and the Last Man", om att historien inte längre har någon betydelse för politik och samhällsliv.
Det kalla krigets slut skulle enligt Fukuyama leda till att hela världen blir en ganska lycklig marknadsekonomi där glädjeämnen och problem är globalt gemensamma utan att historien har någon betydelse för politik och samhällsliv 2.
Men historien gick inte att kassera så lätt. Det blev tvärtom så att Fukuyama själv fick se sina överoptimistiska idéer på historiens skräphög. Dessutom var det inte meningen att skulle handla om Sovjetunionen. Stalins maktområde hade Orwell nämligen redan avfärdat några år tidigare i sin succéroman Animal Farm.
Alltså handlar istället om Storbritannien, och i vidare mening också om de anglosaxiska länderna. De som genomlevt talets senare del i Östeuropa och som åsett de pampiga propagandautspelen under de Olympiska Spelen i Moskva må kunna dra paralleller tillmen George Orwells gamle vän och biografiskrivare T R Fyvel skriver att "Orwell var mycket orolig för att i Amerika utmålats i högerkretsar som ett angrepp på bred front mot socialismen, vilket aldrig varit hans avsikt" 3.
Vi ska snart se att George Orwells ville rikta sina varningar åt helt annat håll när han i december kort före sin död lämnade in sitt profetiska manus till förläggaren. Sådant var världslägetnär Orwell kastade om två siffror för att få som namn på sin bok.
Han hade inte gripits av samma optimism och framtidstro som sin omgivning för att andra världskriget tagit slut, utan istället fällt en kommentar om hur deprimerande det var att bli kvitt Hitler bara för att hamna i en värld som dominerades av Stalin, amerikanska miljonärer och en tredje klassens diktator som de Gaulle.
Jag återkommer till detta. Dessutom ska man tänka på att koloniserade, undertryckta folk reste sig mot de europeiska herrefolken strax efter att andra världskriget tagit slut. Således ansåg regeringarna i Storbritannien, Frankrike och Nederländerna det nödvändigt att skicka trupper till Malaysia, Indokina och Indonesien i sina fåfängliga försök att bevara sin överhöghet.
Mot denna bakgrund måste det ha varit svårt för George Orwell att se någon ljusnande framtid vid slutet av talet. Även om dessa krig förlorades ur orwell 1984 krig är fred synvinkel, kunde Västeuropa lett av USA uppleva en exceptionell ökning av välståndet under nästan 20 års tid fram till första oljekrisen Denna välståndsepok hade säkert ingen vågat hoppas på Dessutom mildrades det kalla krigets kyla efter Stalins död, för att helt tyna bort vid Berlinmurens fall När detta skrivs på hösten har USA trupper i garnison på Balkan, i Afghanistan, i de forna sovjetiska centralasiatiska republikerna, liksom i Irak.
Till denna lista ska vi lägga de gamla baserna från kalla krigets dagar som till exempel Okinawa utanför Kinas kust och Guantanamo på Kuba. Gigantiska penningsummor går sedan länge från skattebetalarna i den enda supermakten till stöd för otaliga regimer, som oavsett övriga meriter välkomnas att samarbeta.
Alltså är jag tillbaka där jag började mitt resonemang om att "End of History" inte ville infinna sig.