Bilar i betydelsen självgående landfordon har funnits sedan taletmen bilens genombrott som samhällsfenomen kom först under talet. Bilens ursprung går att spåra i de självgående vagnar drivna med ångmotorer som på uppdrag av militärmyndigheterna konstruerades i Paris av fransmannen Joseph Cugnot.
Han utvecklade en självgående artillerivagn kallad "Fardier à vapeur" år Nästa vagn som Cugnot byggde var en fullskalemodell som stod färdig i majoch finns delvis bevarad på Conservatoire national des arts et métiers i Paris. Artillerivagnen visade sig dock otymplig och svår att bruka, och togs snart ur bruk.
I Storbritannien började man tidigt experimentera med ångdrivna fordon. Enligt uppgift skall en linnehandlare vid namn Francis Moore ha uppfunnit en självgående vagn och tog ut tre patent på konstruktioner av en sådan.
Om hans vagn verkligen blev byggd är dock högst osäkert. William Murdoch framställde en modell av en självgående ångmaskin. Han försökte få James Watt att intressera sig för hans konstruktion men intresset var svalt, och Murdoch övergick snart till andra konstruktioner.
William Symingtonsom konstruerade den första praktiskt användbara ångbåten lät även framställa en modell på en ångvagn, men inte heller denna kom till konstruktion. I stället blev det Richard Trevithick som blev den förste att framställa en ångvagn av praktisk betydelse.
Under talets första hälft konstruerades sedan ett antal liknande vagnar både i Frankrike och England, och redan omkring sattes sådana i regelbunden trafik mellan städer. Sedan ett antal olyckor inträffat infördes dock i Storbritannien en lag som stadgade att meter före varje landvägsångvagn och senare även motordrivet fordon skulle gå en man med röd flagga, och maximihastigheten bestämdes till 6 kilometer i timmen.
Denna lag upphävdes förstoch gjorde att Storbritannien kom att hamna långt efter övriga länder i biltrafikens utveckling. Järnvägen kom istället att dominera utvecklingen. Konstruktionen av landsvägsgående ångfordon avstannade dock inte helt. Nya konstruktioner av ångbilar togs fram av Dietz och Lotz Under både Krimkriget och Fransk-tyska kriget brukades ångvagnar för tunga transporter.
Amédée Bollée kan anses ha tillverkat den första någorlunda praktiska ångbilen Förbättringar konstruerades senare av Léon Serpollet och Jules-Albert de Dion Bilfrågor, vilka efter bensinmotorernas genombrott även kom att konstruera förbränningsmotorer. Den första vagnen med förbränningsmotor byggdes av fransk-belgaren Étienne Lenoir år Med sin vagn driven av lysgas lyckades han färdas en sträcka av 9 kilometer på 3 timmar, vid ett nytt försök samma år lyckades han med ett nytt fordon klara av att färdas en sträcka av 11 kilometer på 90 minuter.
Den första med bensinmotor kom omkring år och var konstruerad av tysk-österrikaren Siegfried Marcus men så långt var det ganska experimentellt. Först med utvecklingen av Ottomotorn fick man en bensinmotor som kunde börja konkurrera med de ångdrivna vagnarna.
Den person som var först med att sälja självgående vagnar av en och samma typ, var tysken Carl Bilen uppfanns isom år hade en liten firma i Mannheim där han byggde stationära tvåtaktsmotorer vilka drevs med gas. I slutet av hade Benz utvecklat en liten 0,85 hk stark fyrtaktsmotor, försedd med elektrisk tändning och ytförgasare som kombinerades med en trehjulig bil för två personer.